Minidator
Datorklassen mellan stordatorn och persondatorn: dyr nog att delas av en avdelning, billig nog att inte behöva bokas.
Minidatorn uppstod i mitten av 1960-talet när transistorer och senare integrerade kretsar gjorde det möjligt att bygga en användbar maskin för tiotusentals dollar i stället för miljoner. Den fick plats i ett rack, krävde ingen särskild kyla och sköttes av dem som använde den. DEC dominerade med PDP-serien och senare VAX, med Data General, Prime, Hewlett-Packard och Wang som konkurrenter.
Det var på minidatorer Unix skrevs, tidsdelning blev vardag och de första avdelningsvisa databaserna kördes. Klassen dog när mikroprocessorn gjorde arbetsstationer och pc-servrar billigare än den, och ordet försvann med den — men positionen finns kvar under namn som midrange och IBM:s AS/400-arv.