Maximera
Att låta ett fönster fylla hela arbetsytan med ett klick, och kunna få tillbaka det precis som det var — en knapp som har betytt tre olika saker beroende på vilket system som ritade den.
Windows 1.0 satte 1985 två pilar i titelradens högra hörn: ned för att göra fönstret till ikon, upp för att "zooma" det över hela skärmen. mwm valde 1989 i stället en liten ruta för att ikonifiera och en stor för att maximera i samma hörn, och Windows 95 landade sex år senare i ungefär samma uttryck. Macintosh gjorde något annat. Dess zoom-ruta växlade mellan användarens storlek och en "standardstorlek" som programmet själv bestämde, vanligen precis så stor som innehållet, och fyllde sällan skärmen. Skillnaden förvirrade bytare i decennier och fanns kvar tills OS X Yosemite 2014 gjorde den gröna knappen till helskärm.
Under X11 är det fönsterhanterarens sak. EWMH delar tillståndet i _NET_WM_STATE_MAXIMIZED_VERT och _MAXIMIZED_HORZ, så att mittenklick på knappen i KWin kan maximera enbart på höjden, och ytan är arbetsytan efter att panelerna reserverat sitt med _NET_WM_STRUT, inte skärmen. Fönstret ska också respektera sin egen maxstorlek i WM_NORMAL_HINTS, vilket är varför vissa program vägrar växa. Helskärm är något annat: det tar även panelerna och ramen. Kaklande fönsterhanterare saknar begreppet helt, eftersom varje fönster redan är så stort som sin ruta, och Windows 7 lade 2009 till att dra fönstret mot överkanten som ännu ett sätt att säga samma sak.