Magnetisk domän
Ett område i ett magnetiskt material där alla atomer pekar åt samma håll — den minsta enhet vars riktning en lagringsyta faktiskt kan hålla fast.
Pierre Weiss föreslog domänerna 1906 för att förklara varför järn kan vara omagnetiskt utåt trots att varje atom är en liten magnet: materialet delar upp sig i områden som pekar åt olika håll och tar ut varandra. Gränsen mellan två domäner kallas domänvägg, och det är där magnetiseringen vänder. På ett skivminne lagras en bit som riktningen hos en klick korn, och övergången mellan två sådana klickar är den flödesövergång som huvudet läser av.
Ju mindre man gör domänerna, desto mer data ryms — men bara till en gräns. När en domän blir så liten att rumstemperaturens värmerörelser kan kasta om den av sig själv är biten inte längre stabil. Det är den superparamagnetiska gränsen, och den är hela skälet till att branschen byggde HAMR och bitmönstrade medier.