John McLean

Bell–LaPadula-modellen, som låg till grund för Orange Book, vilade på ett "grundläggande säkerhetsteorem": börjar systemet i ett säkert tillstånd och följer varje övergång reglerna, förblir det säkert. McLean konstruerade i mitten av 1980-talet System Z, som på varje begäran sänker klassningen på allt till lägsta nivå och sedan låter vem som helst läsa. Teoremet håller fortfarande. Systemet läcker allt.

Poängen var att teoremet säger mer om hur tillstånd definieras än om säkerhet. David Elliott Bell svarade att modellen aldrig påstått något annat, och debatten pågick i flera år. Den bidrog till att forskningen flyttade mot informationsflödesmodeller som icke-interferens, där frågan är vad en användare kan sluta sig till — inte vilka etiketter som sitter var.