ImageText och PolyText
X11:s två sätt att rita text med serverns egna typsnitt: med bakgrund eller utan.
PolyText8 och PolyText16 ritar bara tecknens förgrundspixlar och lämnar resten orört, som bläck på det som redan finns. En begäran kan innehålla flera textstycken med horisontella förskjutningar och typsnittsbyten emellan, vilket är vad XDrawText exponerar; XDrawString är den enkla varianten. ImageText8 och ImageText16 fyller i stället först en rektangel med GC:ns bakgrundsfärg och ritar sedan tecknen ovanpå. GC:ns ritfunktion och fyllnadsstil ignoreras, och en begäran rymmer högst 255 tecken.
ImageText är gjord för terminaler: xterm kan skriva över en cell utan att först sudda den, och slipper flimmer. 16-bitarsvarianterna fanns för kinesiska och japanska typsnitt med fler än 256 tecken. Båda bygger på kärntypsnitten som servern läser ur sin sökväg och som namnges med XLFD, utan kantutjämning. Xft och XRender flyttade senare textrenderingen till klienten, och i moderna program används ingen av dem.