Hi-res-ljud
Digitalt ljud med högre samplingsfrekvens eller bitdjup än cd:ns 44,1 kHz och 16 bitar — och en ständig diskussion om någon hör skillnaden.
Japan Audio Society gav 2014 begreppet en formell definition och en guldfärgad logotyp: minst 24 bitar och 96 kHz, med krav på att hela kedjan klarar frekvenser upp till 40 kHz. Försöken var äldre än så. SACD 1999 och DVD-Audio 2000 lovade samma sak och fick ungefär samma kommersiella utfall, det vill säga inget.
I studion är högre upplösning motiverad: 24 bitar ger headroom vid inspelning och högre samplingsfrekvens minskar aliasing i olinjära insticksprogram. Som distributionsformat är det svårare. Meyer och Moran lät 2007 lyssnare jämföra SACD med samma material nedkonverterat till cd-kvalitet, och ingen kunde skilja dem åt. Xiph-grundaren Chris Montgomery påpekade 2012 att 192 kHz dessutom kan låta sämre, eftersom ultraljud ger intermodulation i förstärkare och högtalare.