Hårdsektorering
Tidiga disketter som markerade varje sektors början med ett fysiskt hål i mediet i stället för att låta styrenheten räkna ut gränserna ur datan.
Åtta- och 5,25-tumsdisketter fanns i två varianter. En hårdsektorerad skiva hade ett indexhål per sektor — säg 10 eller 16 stycken — plus ett förskjutet hål som markerade spårstart; drivens fotocell såg varje hål och visste exakt var varje sektor började. En mjuksektorerad skiva hade ett enda indexhål, och styrenheten hittade sektorgränserna genom att avkoda adressmärken som skrivits vid formateringen.
Mjuksektorering vann: samma fysiska skiva kunde bära olika sektorindelningar, och man slapp stansa hålen vid tillverkningen. Hårdsektorerade medier var borta i början av 1980-talet. Kännetecknet är ringen av hål nära navet.