Flexowriter

Flexowritern var en elektrisk skrivmaskin som kunde stansa och läsa hålremsa och därmed automatiskt skriva ut det remsan bar — en föregångare till ordbehandling som användes för seriebrev långt före datorn. På 1950- och 60-talen blev den konsol och terminal åt många tidiga maskiner, bland andra LGP-30 och DEC:s PDP-1, där operatören skrev kommandon och maskinen svarade på papper.

Modellen kom ursprungligen från Commercial Controls Corporation och togs över av Friden 1957, som gav den sitt namn. Långsam, tung och bullrig ersattes den av snabbare teletyper och senare bildskärmsterminaler, men den var i praktiken gränssnittet mot datorn för en hel generation.