Flanger

Namnet kommer från bandåldern. Två bandspelare spelade samma inspelning i takt, och teknikern bromsade den ena med ett finger mot spolens fläns (flange). De några millisekunders tidsskillnad som uppstod gav ett kamfilter, och när fingret lättade vandrade urtagen genom spektrumet. Small Faces "Itchycoo Park" från 1967 är skolexemplet.

Digitalt är det trivialt: en fördröjning på ungefär 1–10 ms vars längd moduleras av en LFO, blandad med originalet. Återkoppling gör urtagen djupare och ljudet mer metalliskt. Skillnaden mot chorus är mest en fråga om siffror — chorus använder längre fördröjning och ingen återkoppling, så det låter som fler instrument snarare än ett flygplan. "Through-zero"-flanging, där kopian passerar originalet, var länge det enda bandspelarna kunde och pluginsen inte.