Kanthålkort
Databasen före datorn: kort med hålrad längs kanten, en sticka genom bunten — och de kort som matchar frågan faller ur.
Längs kortets kanter löper en rad förstansade hål. För att koda en egenskap klipps hålet upp till ett öppet jack; datat i övrigt skrivs eller klistras mitt på kortet. Sökningen är fysisk: rikta bunten, stick en sticka — strumpstickor var standardverktyg — genom hålpositionen för den sökta egenskapen och lyft. Korten med jack saknar grepp och faller ur; resten hänger kvar. Flera stickor samtidigt ger logiskt OCH.
System som McBee Keysort och Cope-Chat användes från 1940-talet av bibliotek, läkarmottagningar och fältbiologer: en sökbar databas utan ström, med frågespråk i rostfritt stål. Billiga datorer gjorde korten överflödiga under 1970-talet — batchstorleken var ändå begränsad till vad man orkade lyfta.