dtfile

dtfile var det man såg när man klickade på arkivskåpet i frontpanelen. Fönstret visade en katalog som ikoner eller lista, med en sökvägsrad att klicka sig uppåt i och dra-och-släpp överallt: filer kunde dras till ett annat fönster för att kopieras, till en programstartare i panelen för att öppnas, eller till papperskorgen, som också var ett dtfile-fönster. Vad en fil var och vad ett dubbelklick gjorde styrdes inte av ändelsen utan av CDE:s datatyper och åtgärder, definierade i .dt-filer under /etc/dt och ~/.dt, som gav varje typ en ikon och en handling.

Programhanteraren, Application Manager, var samma dtfile pekat mot en genererad katalog med alla installerade programs åtgärder, vilket gjorde "installera i skrivbordet" till att lägga en fil på rätt plats. Den klarade inte mycket mer än det: ingen förhandsvisning, inga flikar, inga nätverksvolymer utöver vad NFS redan monterat. Men den var identisk på Solaris, AIX, HP-UX och Tru64, och det var hela poängen med CDE.