DRI3
Keith Packards förenkling från 2013: klienten allokerar sina egna grafikbuffertar och skickar dem till X-servern som fildeskriptorer.
DRI2 lät servern äga buffertarna och klienten fråga efter dem, vilket gav rundresor och globala namn som andra program kunde gissa. DRI3, som kom med X-servern 1.15 i december 2013, vände på ansvaret. Mesa allokerar buffertarna själv via kärnans DRM och skickar dem över X-anslutningens Unix-uttag som DMA-BUF-fildeskriptorer. Den som inte fått deskriptorn kommer inte åt bufferten, och vid storleksändring behöver klienten inte fråga någon.
DRI3 sköter bara själva överlämningen. När bilden ska visas tar Present-tillägget över, som skrevs samtidigt och styr när bufferten byts mot skärmen och i takt med vertikal synk. Det är i praktiken samma modell som Wayland använder, vilket inte är en slump: när DRI3 kom hade X-utvecklarna redan bestämt sig för vart de var på väg.