Differentiell-linjär attack
En hybrid där en differentiell del står för början av chiffret och en linjär del för slutet, och som ibland ger mer än någon av metoderna gör var för sig.
Scott Langford och Martin Hellman beskrev idén 1994. Chiffret delas i två: en differentiell del som säger hur en skillnad i klartexten flyttar sig genom några rundor med hög sannolikhet, och en linjär del som kopplar det mellanresultatet till slutresultatet och därmed till nyckeln. Kombinationen ger en distinguisher för fler rundor än någon av delarna klarar själv.
Det finns en obekväm egenskap: sannolikheterna från de två delarna multipliceras, så varje extra runda kostar. Metoden används därför mest för att visa att ett chiffer har marginal mot en ny klass av attacker, inte för att knäcka något som används i praktiken.