Efterklangsreducering
Att räkna bort rummets efterklang ur en inspelning — det omvända mot att lägga på reverb, och betydligt svårare.
En inspelning i ett rum är den torra källan faltad med rummets impulssvar. Om impulssvaret vore känt gick det i princip att vända på, men det är det sällan, och då blir uppgiften blind dekonvolution med två okända. Tidiga metoder skattade den sena efterklangens energi utifrån efterklangstiden och drog bort den med spektral subtraktion, med samma metalliska biljud som följd.
Ett genombrott kom från NTT kring 2010 med WPE (weighted prediction error), som förutsäger efterklangen ur tidigare ramar och subtraherar förutsägelsen. Metoden blev standard i röststyrda högtalare och taligenkänning med fjärrmikrofon. I musik- och filmrestaurering, som i iZotope RX, gör numera neurala nätverk grovjobbet. Rummet går att tona ned, men ett badrum blir aldrig en studio.