Strömslinga
Seriegränssnitt där ström som flödar eller inte i en slinga — inte spänningsnivåer — bär signalen, teleprinterns klassiska koppling.
Tekniken ärvdes från telegrafin: en "etta" (mark) är sluten krets med ström genom slingan, en "nolla" (space) en bruten krets. Eftersom mottagaren känner av ström snarare än spänning tål signalen långa ledningar och elektriskt brus mycket bättre än RS-232, och med en optokopplare blir båda ändar galvaniskt skilda. Teletypes maskiner använde en 20 mA-slinga i 110 baud.
RS-232 med sina spänningsnivåer trängde undan strömslingan för korta avstånd under 1960- och 70-talen, men principen levde vidare. Industrins 4–20 mA-slinga för mätgivare är en analog släkting till samma idé: informationen ligger i strömmen, inte i spänningen, just för att den ska överleva en lång och stökig kabel.