Copyfarleft
Copyleft med en klassklausul: fritt för arbetarägda kooperativ och ideella, men inte för vanliga bolag som anställer andra.
Idén formulerades av Dmytri Kleiner, mest utförligt i The Telekommunist Manifesto från 2010. Hans poäng var att vanlig copyleft gynnar den som har kapital: ett storbolag kan bygga en lönsam tjänst på fri kod lika väl som en hobbyist, och hamnar alltid överst. Copyfarleft ska i stället låta verket användas kommersiellt bara av dem som själva äger sitt arbete.
Den mest kända tillämpningen är Peer Production License, byggd på CC BY-NC-SA, där det icke-kommersiella förbudet inte gäller kooperativ och ideella organisationer. Licensen är inte öppen källkod enligt OSI och sällan använd för programvara – men den ställer frågan som permissiva licenser aldrig behöver svara på: vem tjänar egentligen på att koden är fri?