BINAC

Binary Automatic Computer beställdes av flygplanstillverkaren Northrop, som ville ha en navigeringsdator till ett robotprojekt och tycks ha föreställt sig något som fick plats ombord. Resultatet blev två skåp på sammanlagt närmare 700 kilo. Kontraktet löd på 100 000 dollar och kostnaden landade på nära det tredubbla, vilket höll på att ta Eckert–Mauchly Computer Corporation av daga innan Remington Rand köpte bolaget året därpå.

Konstruktionen var dubblerad. Två identiska räknemaskiner utförde varje instruktion parallellt och jämförde resultatet innan nästa instruktion fick börja; vid avvikelse stannade maskinen. Det var en tidig och ovanligt renodlad form av redundans, motiverad av att elektronrör gick sönder ungefär hela tiden. Minnet bestod av kvicksilverfördröjningslinjer med plats för 512 ord om 31 bitar.

Hos tillverkaren kördes BINAC med gott resultat under 1949. Sedan monterades den ned, skickades till Kalifornien och fungerade aldrig riktigt igen — Northrop lade den åt sidan och skyllde på leveransen, Eckert–Mauchly på installationen. Om den ska räknas som USA:s första fungerande lagrade programdator beror alltså på var man drar gränsen för "fungerande".