AES3 (AES/EBU)

Audio Engineering Society och European Broadcasting Union publicerade standarden 1985, därav smeknamnet AES/EBU. Signalen går över 110-ohms partvinnad kabel med XLR-kontakter, samma kontakt som mikrofonerna använder, och klarar drygt hundra meter. Varje ram bär två kanaler med upp till 24 bitar per sampel plus statusbitar, och klockan är inbakad i dataströmmen genom bifaskodning.

Konsumentvarianten S/PDIF är i praktiken samma ramformat med billigare kablar och lägre spänning. Eftersom mottagaren återskapar klockan ur signalen är AES3 känslig för jitter, och större studior låser därför allt mot en separat wordclock. I nyare anläggningar har nätverksljud som Dante tagit över, men XLR-uttaget märkt "AES" sitter kvar.