8-bitars
Åtta bitar räcker till 256 värden, ett tecken, eller en hel generation hemdatorer.
Processorer som 6502, Z80 och Intel 8080 arbetade med åtta bitar åt gången men adresserade minne med sexton, vilket gav 64 kibyte att röra sig i. Det var tillräckligt för Commodore 64, ZX Spectrum, NES och hela hemdatorvågen omkring 1980. Programmen skrevs i assembler av nödvändighet, och maskinerna var enkla nog att en person kunde förstå dem helt.
Åtta bitar blev också standardstorleken på en byte, efter att tidiga maskiner experimenterat med sex, sju och nio. Idag lever termen mest som estetik — den begränsade paletten och de synliga pixlarna i spel som medvetet härmar eran — samt i sammanhang som 8-bitars kvantisering, där neurala nätverk krymps för att få plats i minnet.